lindasbubbla

Ja, smått otroligt är det faktiskt.

Jag har fått sovmorgon i dag, men trots det och trots att jag nu har varit uppe en stund

och har hunnit med att fixat frulle och diverse 'morgonbestyr'...

Trots detta så sitter jag ensam, i lugn och ro, i uterummet med kaffekoppen.

Jag har öppnat upp ena glaspartiet och njuter av både den ljumma, friska morgonluften

(som är så underbar på sommaren!!)

och av fåglarnas energiska kvittrande. 

*härligt*

 

Hur mysigt det än är att äta frukost tillsammans,

tycker jag att det är så gôtt att få sitta alldeles ensam en stund på morgonen,

att få dricka sitt kaffe i stillhet och bara vara...

 

 

I dag var det dags för mig att testa runda nummer två i min 'testa-att-jogga-igen-period'.

 

Jag och Izor sprang tillsammans i skogen direkt efter frullen i morse.

Vi var på plats redan strax efter kl.8.

Det var helt underbart i skogen då;

blå himmel, en strålande sol, massa fågelkvitter och hela skogen för oss själva!

Det var nästan 20 grader varmt redan vid den tiden så jag kunde springa i linne och 3/4-tights.

*gôtt*

 

Det blev en terrängrunda på 4,5km med en snitthastighet på 6m09s.

Det kändes helt OK och jag är så j-vla glad att jag kan springa igen!!

Ville bara dela med mig av det! :-)

/Linda

 Vilken lycka!!!

I dga på förmiddagen åkte jag & Izor iväg till skogen.

Väl där mötte vi upp Charlie.

Vi hade bestämt oss för att ta en springtur tillsammans.

 

Jag var faktiskt nervös när jag klev ur bilen och insåg att dagen och stunden var kommen.

Denna stund som jag har längtat så efter, länge!

 

Det skulle komma att bli min första joggingtur på över 8(!!) månader.

 

Skulle kroppen klara av detta?

*oro*

 

Vi sprang i alla fall iväg och jag hade med mig mobilen med Runkeeper på för att se till att hålla mig inom mina, för stunden, tillåtna ramar.

Dessa ramar är alltså en sträcka på ca 3-4 km med en hastighet på ca 6-7 minuter/km.

 

Gissa vad?!?

 

I DID IT!!!

 

Kroppen 'höll ihop' och det kändes helt ok!

*LYCKA*

 

Vi sprang en runda på 4,3km och höll en snitthastighet på 6m41s.

 

Jag är så nöjd!!!

 

Det är ju helt klart en annorlunda känsla i kroppen nu,

efter att inte ha fått ta ett enda löpsteg på över 8 månader,

än vad det var i fjol.

 

Upplevelsen av att springa i 6.30-tempo motsvarade ungefär förra säsongens 4.30-tempo.

Man tappar verkligen när man blir konvalecent.... :-(

 

Jaja, jag är glad över dagens tur i alla fall och hoppas att detta är början på min väg tillbaka!?!

Tillbaka till en kropp som inte värker konstant.

Tillbaka till en kropp som tillåter mig och som vill vara fysiskt aktiv i gen.

 

Jag hoppas!

 

Jag längtar!

 

Jag ska j-vlar i mig kämpa för att det blir så!!

 

/Linda

 

 

I går på morgonen var det dax för mig att träffa en ny sjukgymnast.

Jag hade en tid på Klarälvskliniken 8.45.

 

Efter en tidig morgonpromenad med Izor åt jag frulle och gjorde mig klar för att åka iväg.

 

Jag kan ju erkänna att det fanns en hel del nerver i min kropp då,

där jag satt bakom ratten och styrde mig själv mot en ny 'dom'.

 

Det känns på sätt och vis som att det är nu eller aldrig..

Om det jag satsar nu för att bli bra igen inte kommer att fungera,

ja då är det ju liksom kört för mig och min värkende kropp..

 

Hur som helst, jag fick träffa denne sjukgymnast.

Han gav ett lugnt och tryggt intryck och verkade duktig på sin sak och ingav förtroende.

 

Jag berättade min 'historia' och sen skulle han titta.

Han konstaterade direkt att jag är tunnare i muskulaturen på vänster sida, främst då i rumpa, lår och vad.

Han kunde oxå konstatera att mitt vänstra ben är ca 7-7,5mm längre än mitt högra.

Om jag blir såpass bra igen att jag kommer kunna springa längre sträckor, då är det läge att skaffa någon slags sula för att kompensera och balansera upp benens olika längd.

 

När jag stod där och beklagade mig över att jag 'har tappat allt', att jag inte har några muskler och ingen styrka kvar i kroppen, då säger han- tvärtom!? *what*

Han sa att det syns att du har varit aktiv i ditt liv. Han tyckte att jag hade bra ryggmuskulatur och många fina muskler över axlarna. Han sa oxå att han ser så många olika kroppar där i sitt yrke och det är väldigt sällan man ser tjejer med sån muskulatur som jag har.

 

Gissa om jag kände mig glad!?!!

 

Jag har ju liksom helt gått ner mig i min upplevelse om att allt är borta.

 

Ibland (men bara ibland) är det skönt att ha fel. ;-p

Min hemläxa till nästa gång vi ska ses är inte en enda knipövning!!

*tjohoo, lycka*

 

Vet ni vad jag ska göra i stället?!

 

Inte bara en gång heller utan 4(!!) gånger. 

Jag ska alltså springa 2ggr/v tills vi ska ses igen om två veckor.

 

Det handlar inte om några värre turer men ca 3-4km i 6-7min tempo.

 

Han hade lika gärna kunnat säga att jag skulle springa 500m så hade jag blivit glad :-)

 

Åååh vad detta känns underbart!!

 

 

Lidingöloppet 2012 är avklarat och genomfört. Eller kanske jag bättre skulle skriva genomlevt..?

 

Vi tar det från början...

 

Efter att ha varit på Lidingö och väntat å väntat å väntat i flera timmar så gick vi sen till startområdet.

 

Det var kallt ute och jag ville ha mina xtra jackor på mig in i det längsta.

 

När vi kollade på klockan, en sista gång innan start, så visade den att det var 9 minuter kvar och jag tänkte att nu måste jag ställa mig i startfållan med min startgrupp.

 

Frusen, men lugn, knallade jag i väg..

 

Väl framme såg jag mig omkring och tyckte nog att siffrorna runt mig var alltför höga, jämfört med vad som stod på min egen nummerlapp..?

Som tur var fann jag en funktionär som stod där och jag fick fråga henne.

 

Det visade sig då att det var min startgrupp som redan slussats fram till startlinjen och som bäst höll på att värma upp!!

 

Jag joggade iväg över gräset och sällade mig slutligen till rätt startgrupp. :-)

Jag hann med att ta några stapplande steg där i uppvärmingen innan startskottet brann av.

 

Då var det bara att hitta rätt fokus och tagga till inför uppgiften!

 

Det var en 'skön' stämning i klungan där jag sprang och ett slags lugn infann sig väldigt snart

-trots den lite stressiga starten.

 

Det var inte som något tidigare genomfört lopp vad gäller tempo och stress.

Det var ingen som hade bråttom utan det kändes som att alla sprang och 'höll igen' lite, sparade på krafterna och fokuserade.

Det skulle finnas gott om tid att göra av med krafter senare!

 

Jag hittade, efter några km, ett par som som sprang tillsammans. De höll ett, för mig, mycket passande tempo, så jag beslutade mig för att ta rygg på dem. 

De sprang precis i överkant på det tempot jag hade föreställt mig att jag skulle hålla.

Det kändes ganska lätt faktiskt och passade mig super!

 

Det 'enda' jag behövde göra (förutom att se till att röra på benen då) var att fokusera på deras vader och fötter, 'bara' hänga med. De bestämde alla omspringningar och tempoväxlingar och jag bara följde..

 

Efter att vi hade sprungit 19 km kände jag hur det 'krampade till' på vänstra lårets baksida.

Jag tänkte inte så mycket mer på det men försökte att springa lite extra försiktigt efter det.

 

Vid 20 km, alltså bara en km senare, small det!

Mitt vänstra knä fullkomligt exploderade i smärta. En smärta som gjorde det helt omöjligt att springa vidare.

Varje gång jag satte ner vänster fot så strålade det ut smärta i hela benet och det höll på att  vika sig under mig.

 

ALDRIG! tänkte jag. Jag VILL inte, jag KAN inte.

 

Det fanns bara en enda tanke:

 

Gående, med mitt livs värsta hälta, haltade jag vidare.

 

En mil har aldrig känts så lång!

 

Efter en stund kom jag på ett sätt som gjorde att jag ibland kunde 'springa' några få, korta steg.

Jag 'sprang' på tvären och lät vänsterbenet släpa med.

(Föreställ er ett stelopererat knä alt.ett rakt träben som liksom drogs efter mig när resten av kroppen rörde sig framåt.)

 

Nedför var det värst.

Råkade jag trampa ner vänsterbenet framför mig så kunda jag knappt stå upp.

 

 

 

 

 

Jag kände mig ju så pigg och hade så mycket krafter kvar!!

 

 

 

Några bilder från vår helg i Sthlm;

 

 

 

 

 

 

Bara smaka på ordet; L I D I N G Ö L O P P E T.

 

Vad har jag gett mig in på?!?

 

När jag, för några månader sedan, väl bestämde mig för att springa Lidingöloppet så hade jag för avsikt att springa 15km'ern- och inte fullängdsloppet!

 

Någonting hände dock med det beslutet när jag, då som nu, satt framför datorn och knappade in min anmälan.

Å vips så var jag anmäld till klassen K30.

Alltså 30km- 3 mil (!!)- i terräng!!

 

 

Jaja, hur som helst så är det nu inte många timmar kvar tills jag ska infinna mig där vid startlinjen, 

i startgrupp nr.5.

 

I morgon, efter att vi har lämnat hundarna till de olika hundvakterna, så åker familjen till Stockholm.

 

Inez & D hänger med och supportar. :-)

 

Håll, mer än gärna, en tumme (eller två) för mig på lördag DU oxå! :-)

 

*****************************************

 

Söndagens kvällar är det ju numer buggkurs som gäller för oss. :-)

Jag har en liiten aning om att den ligger i farozonen för min del just denna söndag..? ;-)

 

/Linda

 

 

Ja, dagens pass inne höll flera ingredienser, så som; distans, terräng och backintervaller.

 

Jag sprang bort till Höjda och väl där tog jag ett varv på 5'an innan jag sprang hemåt igen.

 

Totalt blev det ca 14km, inkl. 2*3 backintervaller.

 

Kroppen känns inte helt överens med min hjärna..?

Den känns stum och jag får lixom ingen fart på benen..

 

Jaja, det är väl bara att kämpa på, tids nog lossnar det väl. Förhoppningsvis!

Eller så är det bara att inse att jag inte är snabbare än så här.

 

Jag kanske får hålla mig till långlopp framöver, då jag tror att jag är bättre på uthållighetsbiten än att pressa tiden på de kortare distanserna, som 5km och 10km.

 

/Linda

 

 

Jag har ju tänkt att jag skulle delta i detta lopp de senaste 15 åren, men det har lixom inte passat när det väl har varit dags och därmed aldrig blivit av.

I lördags, den första september, DÅ då var det äntligen dax för detbuten.

Jag hoppas att det kan bli en tradition!?!

 

Det var ett väldigt blött och lerigt Gärdet, i Stockholm, som stod för start- och målområdet.

 

Jag var lite orolig inför loppet med tanke på uppladdningen de senaste 2,5 veckan innan.

Först var vi ju i Turkiet på semester och där var det alldeles för varmt för att kunna springa något. Dessutom så blev ju både jag och Inez superförkylda. Denna förkylningen följde med mig hem och hängde kvar i kroppen ca 1,5 vecka. Jag hann med att genomföra ett intervallpass inför starten, men det var ju inte riktigt så jag hade tänkt mig...

 

Jag hade seedat in mig i startgrupp nr.1 och det är jag väldigt glad för, med tanke på vädret samt det enorma antalet deltagare.

Det var 38 000(!!!) anmälda till årets Tjejmilen. Det är verkligen galet många människor!

 

Med startnummer 1715 stod jag där i första startgruppen strax innan kl.13.

Det var lite uppvärmning, ledd av tjejer från SATS, samt skönsång av Sarah Dawn Finer.

När startskottet brann av gällde det att ha koll på fötterna- både sina egna och alla andras- för att inte 'stå på näsan'. :-)

 

Runkeeper-appen la' av nästan direkt, så jag fick en taskig start.

Det blev en hel irritation och krävdes en hel del energi för att få igång den i gen.

Jag är ju lite av en 'siffernörd' så jag ville ju ha loppet registrerat!

 

Redan efter ca 2km kände jag hur kroppen 'tog slut'.

Detta trots att jag höll igen ordentligt i starten för att orka 'prestera' en bra tid.

 

Det blev aldrig riktigt gott om plats heller. Det var trångt att springa precis hela vägen, från start till mål.

Jag inser ju nu i efterhand att detta inte är riktigt rätt forum för att pressa sina tider och persa, men drömmen fanns ju där (innan de första 2km var avklarade).

 

Jag har hört så mycket om detta lopp, hur kul det är delta och hur mycket jippo det är runt omkring, vilken folkfest det är...

Men jag måste säga att jag blev besviken! :-(

Det kan ju helt klart vara så att det var vädrets fel, men det var inte alls mycket folk och 'tjohej' längs banan.

Inte alls så 'livat' att man 'glömde bort att man sprang'.

 

Jaja, jag deltog i alla fall och jag kom i mål!

Jag fick inte en jättedålig tid, men inte heller den tid som jag hade hoppats på.

 

Mellantid 5km: 26min, placering:1640

10km: 26m03s, placering: 1680

 

tid: 52m03s

placering: 1680 (av 38 000)

snitt: 5m12s/km

 

 

Mad hopp om en bättre prestation och sluttid nästa år!! ;-)

 

/Linda

 

 

 

Jag ska börja bugg i höst, japp så får det bli. :-)

Jag, sambon och min käre mor ska svänga de lurviga under hösten.

 

Jag var på kräftskiva i lördags och såg 'avundsjukt' på de buggande paren på dansgolvet där jag satt vid bordet. :-)

 

Nästa år ska jag dansa natten lång!! 

 

( http://goto.glocalnet.net/buggkurser/ )

 

/Linda

 

 

I fredags sprang jag intervaller nere på Sannerudsvallen, 400-meters rundbana.

 

Det var lite fräckt. ;-)

Första gången jag tränade på bana.

Alldeles ensam på stället var jag, bortsett från vaktisarna då förstås :-)

 

Jag satt i torsdags och surfade runt på nätet för att hitta nå't nytt intervall-träningsupplägg och fann då detta;

4*4*40.

 

Alltså 4st set med 4 st 40s intervaller (40s arb och 40s vila) med 80s vila mellan set'en.

 

Det kändes kalas och jag är nöjd med passet!

 

Perfekt är det ju oxå att det är nästan exakt 2km ner till Sannerudsvallen.

Perfekt uppvärmnings- och nedvarvningssträcka. :-)

 

Dagen till ära hade jag mina 'snabba' skor på fötterna; Kinavara'n.

*kalajs*

 

Tempot på intervallerna var lite olika men höll sig hyfsat jämnt kring 4min-gränsen i alla fall.

Den långsammaste intervallen sprang jag på 4m20s-tempo och den snabbaset (den allra sista) sprang jag på 3m36s-tempo.

 

Tanken är att intervallerna i detta upplägg ska springas i ett tempo som motsvarar 'måltempot' inför tävling.

Det ska vara ett relativt 'snabbt' tempo, men man bör orka hålla det i 5km.

Nu är ju inte jag riktigt där, kring 4m-tempo- än!

Men det är ju en målbild!

 

 

Dagens pass avverkades uppe på Höjda.

 

Backträning var det i dag.

Jag sprang 5'an och använde två av spårets backar till att köra lite xtra backträning.

 

Jag körde 4st intervaller i 'slalaombacken'.

(Alltså inte i den riktiga slalombacken utan i spårets backe som löper parallellt med den.)

Stigningen där är 15m (!) på en sträcka som är 160m- väldigt brant alltså.

Tempot ska vi inte tala om, det viktigaste här är tekninken.

 

Nästa backe körde jag 5st intervaller i.

Jag startade en bit innan backen och sprang i ett mycket högre tempo än ide tidigare intervallerna.

Stigningen här är 'bara' 1m på ca 50-60m så skillnaden i motlut mellan de två backarna är rätt rejäl.

 

Jag är nöjd med dagens pass och framför allt så är jag nöjd med att jag i nte kände mig totalt slutkörd efteråt!!

 

/Linda

 

 

Mitt livs längsta sprugna distans; 26,55km!!

Snittade på 5m24s/km.

 

Det var blött och jävligt- men jag gjorde det!!

*nöjd*

 

Första 11km var det bara lite, lite duggregn i luften sen bara öste det ner resten av turen.

De sista 15 km sprang jag dessutom i motvind, vilket då gjorde att regnet piskade mig rakt i ansiktet.

Dagen till ära hade jag ju såklart lämnat kepsen hemma, så det var lite kämpigt.

 

Att springa med skorna fulla i vatten och känna hur det sipprar mellan tårna är inte nån favorit hos mig och inte heller hos mina fötter.

Det resulterade i ömma fossingar och en rejäl blåsa...

Men vad gör man inte för att prestera lite..? ;-p

 

Invigde i dag ännu ett par nya skor; Saucony Triumph. Jag är väldans nöjd och det känns bra att framöver kunna växla mellan mina Asics Kayano och dessa Triumph. Icke att förglömma de 'snabba' skorna då, mina Saucony Kinavara.

*nöjd*

 

Ännu en nyhet i dag var att jag för första gången sprang i hellånga kompressionstights.

Rekommenderar ALLA att prova dessa!

Succé, en fantastisk känsla och stor skillnad i upplevelsen!!!

 

 

/Linda

 

 

Jag tog bilen bort till Höjda efter frullen.

Ja, jag vet att jag gott och väl kunde ha cyklat, men småbarnsförälder som man är så måste man spara in på minuterna där man kan, så det fick bli bilen i dag

-till fördel för ett xtra varv i spåret :-)

 

Jag som hatar att springa i backar och därför, så gott det går, alltid planerar mina löprundor till ställen där det är näst intill 'backfritt' har nu kommit fram till att jag måste börja med att göra precis tvärtom.

Alltså från och med nu ska jag planera mina löprundor till de sträckor där det finns backar.

*pustar redan nu*

 

Backträningen började alltså i dag.

 

Jag sprang 3 (!) varv på 5-kilometern uppe på Höjda.

Å ja, jag är mäkta imponerad av mig själv, då jag i flera år totalt vägrat att springa 5-an just pga att den är så backig. I dag då slår jag på stort och tar 3 varv direkt. :-)

 

Jag har ju anmält mig till mitt livs första Lidingölopp nu, därav kommande backträningspass.

 

Dagens resultat;

varv1: 5,01km, 28m34s, snitt:5m42s/km

varv2: 5,02km, 27m43s, snitt: 5m31s/km

varv3: 5,00km, 28m48s, snitt: 5m45s/km

 

Å ja, jag hatar fortfarande att springa i backar!! :-)

 

/Linda

 

 

 

 

Jupp, i går åkte jag in till stan för att byta mina Kayano ännu en gång.

Det var nu andra gången denna våren.

Så nu är jag inne på mitt 3e par Kayano på 6 månader!!

Förra paret bytte jag den 2e juni.

Man kan ju tycka att skor för 2000:-(!!) borde hålla liite längre än 5 veckor. Visst!??!

Man men, nu har jag ju ännu ett nytt par och denna gång fick jag den nya färgsättningen så det är ju lite omväxlande i alla fall. :-)

 

Förresten så kom alla mina Sauconyskor i dag.

Oooh lord, hur ska jag kunna välja??!!!

De satt som en smäck och var supersköna- alla 4 par.

*hjälp*

 

/Linda

 

 

Planen var att jag skulle springa 8km i 4.50-5.05 tempo, men så blev det inte.

Jag kände redan innan jag började att det skulle bli ett tufft pass i dag.

Jag kortade av det och sprang i stället 5km.

Det var fem dödligt jobbiga kilometrar vill jag lova!

D & Inez sällskapade på cykel, men inte ens det gjorde det hela lättare i dag. :-(

Jag vet inte hur i all världen jag lyckades springa de fem kilometrarna för att slutligen komma i mål hemma i gen och se att jag höll en snitthastighet på 5m04s.

Jag hade hoppats på 5m/km, men får väl vara nöjd med att jag klarade att springa hela sträckan, med tanke på hur jobbigt det var.

 

/Linda

 

 

Det var ett av 'de tuffa' passen i dag.

 

2km uppvärmning. Ca 5.30-tempo

3*100m. tempo och teknik

5*5min i 4.45-5.05-tempo

2km nedvarvning.

 

5minuters-intervaller är inte att leka med. :-)

Ooh jisses vad tungt det var!!

 

Men nu är det gjort i alla fall, å dä känns gôtt i kroppen!!

 

/Linda

 

 

 

Saucony Hattori

Saucony Progrid Hurricane 12

Saucony Progrid Kinvara

Saucony Powergrid Triumph

Saucony Progrid Mirage

 

/Linda

 

 

Jag åkte till Skutberget direkt efter frullen, hann knappt svälja den innan jag var på väg faktiskt.

Jag låg kvar lite xtra länge i sängen i dag och då bidde det lite brått.

Ville ju inte sova bort den fina lördagen!

 

Jag började med milspåret på Skutberget och efter ca 7 km så sprang jag över E18, tog ett varv på Sörmon innan jag åter igen korsade den stora vägen för att springa de sista kilometrarna på milspåret.

 

När jag var klar hade jag sprungit 16.02 km.

Det är den längsta sträckan jag har sprungit faktiskt.

Måste säga att det gick förvånansvärt 'lätt', även om 'lätt' inte är riktigt rätt ord...

 

Det som är värst med att springa långdistanspass är ju att det tar så'n jäkla tid!

När jag kom 'i mål' visade siffrorna på att jag hade sprungit med en snitthastighet på 5m34s/km,

det tycker jag är helt klart godkänt och jag är nöjd!

 

Jag känner mig väldans nöjd med dagens pass och hoppas jag kommer ha tid för flera liknande pass framöver!?!!

 

/Linda

 

 

12 km i lugnt tempo.

 

Det var fantastiskt vad det var svårt att få benen att röra sig i ett tempo som förflyttade mig framåt överhuvudtagen.

 

Benen är verkligen inte fräscha för dagen!

 

Eller så är det kroppen? Eller 'knoppen'. Eller en kombination av allt..?!!

 

(Troligtvis det sista.)

 

Så är det väl ändå för de flesta som tränar?

Att man har svackor, både fysiska och psykiska.

 

Har man inte psyket med sig så blir ju den fysiska ansträgningen genast mycket tuffare, så är det ju.

 

Det är bara att bita ihop och hoppas att 'suget' återkommer!

 

Jag klarade mig i alla fall runt de 12 kilometrarna och snittade på 5.39min/km.

(Fast jag kan ärligt erkänna att det kändes såm typ 7min-tempo.)

 

/Linda

 

 

*tjohoo*

 

Fredagens Festivalloppet blev tillfället då jag äntligen klarade av min 'drömtid' på milen.

 

Även om det så bara vore med 1 ynka liten sekund,

så har jag ju önskat att klara av att springa milen på; 

Jag sprang i mål på 49 m 41 s- å är löjligt glad över det!!

 

Bara så Ni vet! ;-)

 

/Linda

 

 

Jag pratar förstås om löpningen.

Jag har precis anmält mig till ännu ett 10km-lopp och ska försöka klara av mitt mål denna gång.

 

Som ni kanska förstår då så klarade jag inte Stadsloppet på under 50min.

Jag sprang i mål på 51m20s och var otroligt besviken efteråt!

Men, nu ska jag alltså prova igen.

 

Nästa fredag är det dax för Festivalloppet som går på NKIJ-banan (den gamla banvallen), från Deje till Forshaga.

 

Håll gärna tummarna xtra hårt för mig denna gång. :-)

 

Jag vill ju såå gärna klara det!!!!

 

/ Linda