lindasbubbla

 

I går på morgonen var det dax för mig att träffa en ny sjukgymnast.

Jag hade en tid på Klarälvskliniken 8.45.

 

Efter en tidig morgonpromenad med Izor åt jag frulle och gjorde mig klar för att åka iväg.

 

Jag kan ju erkänna att det fanns en hel del nerver i min kropp då,

där jag satt bakom ratten och styrde mig själv mot en ny 'dom'.

 

Det känns på sätt och vis som att det är nu eller aldrig..

Om det jag satsar nu för att bli bra igen inte kommer att fungera,

ja då är det ju liksom kört för mig och min värkende kropp..

 

Hur som helst, jag fick träffa denne sjukgymnast.

Han gav ett lugnt och tryggt intryck och verkade duktig på sin sak och ingav förtroende.

 

Jag berättade min 'historia' och sen skulle han titta.

Han konstaterade direkt att jag är tunnare i muskulaturen på vänster sida, främst då i rumpa, lår och vad.

Han kunde oxå konstatera att mitt vänstra ben är ca 7-7,5mm längre än mitt högra.

Om jag blir såpass bra igen att jag kommer kunna springa längre sträckor, då är det läge att skaffa någon slags sula för att kompensera och balansera upp benens olika längd.

 

När jag stod där och beklagade mig över att jag 'har tappat allt', att jag inte har några muskler och ingen styrka kvar i kroppen, då säger han- tvärtom!? *what*

Han sa att det syns att du har varit aktiv i ditt liv. Han tyckte att jag hade bra ryggmuskulatur och många fina muskler över axlarna. Han sa oxå att han ser så många olika kroppar där i sitt yrke och det är väldigt sällan man ser tjejer med sån muskulatur som jag har.

 

Gissa om jag kände mig glad!?!!

 

Jag har ju liksom helt gått ner mig i min upplevelse om att allt är borta.

 

Ibland (men bara ibland) är det skönt att ha fel. ;-p

Min hemläxa till nästa gång vi ska ses är inte en enda knipövning!!

*tjohoo, lycka*

 

Vet ni vad jag ska göra i stället?!

 

Inte bara en gång heller utan 4(!!) gånger. 

Jag ska alltså springa 2ggr/v tills vi ska ses igen om två veckor.

 

Det handlar inte om några värre turer men ca 3-4km i 6-7min tempo.

 

Han hade lika gärna kunnat säga att jag skulle springa 500m så hade jag blivit glad :-)

 

Åååh vad detta känns underbart!!