lindasbubbla

 

Jag hämtade tidigare från dagis för ett besök på VC och Apoteket.

När vi sen var klara med en 'tråkiga' delen av 'att-göra-listan' så åkte vi hem till Cia.

Det var första gången vi var där och hälsade på och vi hade en jättetrevlig stund!!

Först fick vi hälsa på alla hundarna och jag knäppte lite kort på dem medan de busade runt på gärdet.

 

När vi var nöjda med busandet så gick vi vidare och hälsade lite snabbt på hönsen

och till sist kom vi fram till fåren!

Dem hade vi längtat efter...

Ååh, å de var hur söta som helst!!

Fast jag kan erkänna att jag var aningens reserverade när vi var inne hos dem.

Får är djur som jag inte har så bra koll på...

 

Det var svårt ljus att fota i och det var inte lättare med en Inez som ville bli buren hela tiden,

men men några bilder blev det iaf och trots att kvalitén inte blev den bästa så lägger jag ut en del här.

 

 

I torsdags fick jag hjälp av Bea att fixa till mitt hår.

Efter att jag i våras bestämde mig för att återfå min originalfärg på håret,

alltså från mörk till ljus,

så har håret mått lite dåligt.

Det slet ju en hel del med alla blonderingsbehandlingar..

Efter det har jag bara låtit håret vila och nu var det hög tid att fixa till både färgen och de alltför slitna topparna.

Bea lade i en massa folieslingor, både ljusa och mörka, och klippte sen bort det slitna. Jag ville ha tillbaka min långa, raka lugg (som jag trivdes så bra med när jag var mörkhårig) för att se om den kändes lika bra som blondin. 

 

VOILÁ, så här blev resultatet;

 

Ja, smått otroligt är det faktiskt.

Jag har fått sovmorgon i dag, men trots det och trots att jag nu har varit uppe en stund

och har hunnit med att fixat frulle och diverse 'morgonbestyr'...

Trots detta så sitter jag ensam, i lugn och ro, i uterummet med kaffekoppen.

Jag har öppnat upp ena glaspartiet och njuter av både den ljumma, friska morgonluften

(som är så underbar på sommaren!!)

och av fåglarnas energiska kvittrande. 

*härligt*

 

Hur mysigt det än är att äta frukost tillsammans,

tycker jag att det är så gôtt att få sitta alldeles ensam en stund på morgonen,

att få dricka sitt kaffe i stillhet och bara vara...

 

 

Vi har verkligen haft en alldeles underbar sommardag här hos oss i dag!

 

På eftermiddagen gick jag och Inez en sväng till lekparken.

Att gunga är verkligen en STOR favorit!

 

 I dag, direkt efter frullen åkte jag, Inez & Izor till Camillas stall.

Camilla la' ett spår till Izor och under tiden så strosade jag och Inez- och hennes båda dockor- runt i skogen.

 

I dag var det dags för mig att testa runda nummer två i min 'testa-att-jogga-igen-period'.

 

Jag och Izor sprang tillsammans i skogen direkt efter frullen i morse.

Vi var på plats redan strax efter kl.8.

Det var helt underbart i skogen då;

blå himmel, en strålande sol, massa fågelkvitter och hela skogen för oss själva!

Det var nästan 20 grader varmt redan vid den tiden så jag kunde springa i linne och 3/4-tights.

*gôtt*

 

Det blev en terrängrunda på 4,5km med en snitthastighet på 6m09s.

Det kändes helt OK och jag är så j-vla glad att jag kan springa igen!!

Ville bara dela med mig av det! :-)

/Linda

 Vilken lycka!!!

I dga på förmiddagen åkte jag & Izor iväg till skogen.

Väl där mötte vi upp Charlie.

Vi hade bestämt oss för att ta en springtur tillsammans.

 

Jag var faktiskt nervös när jag klev ur bilen och insåg att dagen och stunden var kommen.

Denna stund som jag har längtat så efter, länge!

 

Det skulle komma att bli min första joggingtur på över 8(!!) månader.

 

Skulle kroppen klara av detta?

*oro*

 

Vi sprang i alla fall iväg och jag hade med mig mobilen med Runkeeper på för att se till att hålla mig inom mina, för stunden, tillåtna ramar.

Dessa ramar är alltså en sträcka på ca 3-4 km med en hastighet på ca 6-7 minuter/km.

 

Gissa vad?!?

 

I DID IT!!!

 

Kroppen 'höll ihop' och det kändes helt ok!

*LYCKA*

 

Vi sprang en runda på 4,3km och höll en snitthastighet på 6m41s.

 

Jag är så nöjd!!!

 

Det är ju helt klart en annorlunda känsla i kroppen nu,

efter att inte ha fått ta ett enda löpsteg på över 8 månader,

än vad det var i fjol.

 

Upplevelsen av att springa i 6.30-tempo motsvarade ungefär förra säsongens 4.30-tempo.

Man tappar verkligen när man blir konvalecent.... :-(

 

Jaja, jag är glad över dagens tur i alla fall och hoppas att detta är början på min väg tillbaka!?!

Tillbaka till en kropp som inte värker konstant.

Tillbaka till en kropp som tillåter mig och som vill vara fysiskt aktiv i gen.

 

Jag hoppas!

 

Jag längtar!

 

Jag ska j-vlar i mig kämpa för att det blir så!!

 

/Linda

 

I lördags åkte jag och Inez till Saxebyn.

 

Precis som ca 2000(!!) andra ville vi se på när kossorna skulle få komma ut på grönbete igen,

efter en vinter inomhus.

 

Efter att ha kört fel X (*grrr*) antal gånger så hann vi slutligen fram i alla fall.

Tur i oturen så var det så mycket folk att det var kilometerlånga bilköer när vi kom dit att själva utsläppet var framskjutet en stund.

 

Vi hann alltså både parkera och leta oss fram till en bra 'utkiksplats' innan kossorna släpptes ut!

*tack och lov*

 

När vi kom dit mötte vi upp Linda, Emilia & mormor L.

 

När kossorna var utsläppta så försvann alla besökare snabbt som attan.

Alla utom vi då. :-)

Vi lade ut filten, plockade fram fikat och slog oss ner i kohagen.

Där satt vi och myste och njöt och umgicks i över en timme,

 

Bönderna som gick runt och städade upp efteråt blev lite förvånade när vi satt där i deras hage och fikade.

Jag frågade dem om det inte brukar se ut så i deras hagar, det brukade det inte sa de. :-)

 

 

 

Alltså detta med att hoppa på studsmatta...

Inez fullkomligt älskar det!

 

Lilly har fått en stor, fin studsmatta och häromdagen härjade tjejerna loss ordentligt på den.

De hoppade oavbrutet i två timmar. :-)

 

På förmiddagen åkte vi till skogen med Marie & Lilly.

 

Inez sprang och busade med Izor.

De är så söta tillsammans och det är härligt att se hur mycket de gillar varandra.

 

Lilly, som var lite hängig, satt mest i sin vagn under promenaden.

 

/Linda

 

I går på morgonen var det dax för mig att träffa en ny sjukgymnast.

Jag hade en tid på Klarälvskliniken 8.45.

 

Efter en tidig morgonpromenad med Izor åt jag frulle och gjorde mig klar för att åka iväg.

 

Jag kan ju erkänna att det fanns en hel del nerver i min kropp då,

där jag satt bakom ratten och styrde mig själv mot en ny 'dom'.

 

Det känns på sätt och vis som att det är nu eller aldrig..

Om det jag satsar nu för att bli bra igen inte kommer att fungera,

ja då är det ju liksom kört för mig och min värkende kropp..

 

Hur som helst, jag fick träffa denne sjukgymnast.

Han gav ett lugnt och tryggt intryck och verkade duktig på sin sak och ingav förtroende.

 

Jag berättade min 'historia' och sen skulle han titta.

Han konstaterade direkt att jag är tunnare i muskulaturen på vänster sida, främst då i rumpa, lår och vad.

Han kunde oxå konstatera att mitt vänstra ben är ca 7-7,5mm längre än mitt högra.

Om jag blir såpass bra igen att jag kommer kunna springa längre sträckor, då är det läge att skaffa någon slags sula för att kompensera och balansera upp benens olika längd.

 

När jag stod där och beklagade mig över att jag 'har tappat allt', att jag inte har några muskler och ingen styrka kvar i kroppen, då säger han- tvärtom!? *what*

Han sa att det syns att du har varit aktiv i ditt liv. Han tyckte att jag hade bra ryggmuskulatur och många fina muskler över axlarna. Han sa oxå att han ser så många olika kroppar där i sitt yrke och det är väldigt sällan man ser tjejer med sån muskulatur som jag har.

 

Gissa om jag kände mig glad!?!!

 

Jag har ju liksom helt gått ner mig i min upplevelse om att allt är borta.

 

Ibland (men bara ibland) är det skönt att ha fel. ;-p

Min hemläxa till nästa gång vi ska ses är inte en enda knipövning!!

*tjohoo, lycka*

 

Vet ni vad jag ska göra i stället?!

 

Inte bara en gång heller utan 4(!!) gånger. 

Jag ska alltså springa 2ggr/v tills vi ska ses igen om två veckor.

 

Det handlar inte om några värre turer men ca 3-4km i 6-7min tempo.

 

Han hade lika gärna kunnat säga att jag skulle springa 500m så hade jag blivit glad :-)

 

Åååh vad detta känns underbart!!

 

En vanlig dag.

Ett hej och en stunds lek med varandra på vägen hem från dagis.

 

Våra älskade stora småtjejer! <3

 

 

Min stora tjej som cyklar med sina kompisar här hemma på gatan..